Fåglarna

Idag hände det. Idag lämnade ungarna holken. Våra svartvita flugsnappare, eller snapphanarna som jag alltsom oftast kallar dom. Inte medvetet, men av någon anledning blir de ändå snapphanar.

Jag har följt dem hela våren. Från det att de flyttade in. Sett hur föräldrarna flugit skytteltrafik med mat. Nästan blivit attackerad av hannen när jag rensade rabatten. Han hängde i luften en knapp meter ifrån mig och bara stirrade. Till sist valde han att inte attackera. Tror att det var ganska smart.

De har bott här tidigare år också och varje år har jag missat ungarna. Men inte i år! I morse såg jag en av dem kika ut ur och holken och kallade på maken. Strax efter kastade den sig bara ut. Och flög till syrenen. Egentligen är det fantastiskt. Därinne i holken kan de knappast flygträna och de har aldrig upplevt väder. Men idag, när regnet vräkte ner, kastade den första sig ut.

Sedan var vi borta ett par-tre timmar. När vi kom hem så var det faktiskt en till som gav sig av. Sedan var nog holken tom för ingen har kommit och matat. Så nu är hela familjen på vift någonstans. Hoppas jag får se dem någon gång till. Annars får jag nöja mig med mina andra fågelungar. Talgoxarna, blåmesarna och nötväckan. Roliga och söta de också.

Här är lite bilder på hur ungen först kikar ut lite, sedan sträcker sig lite mera och kikar åt olika håll. Förmodligen för att den ska kolla in världen lite. Och sedan hur den ger sig iväg. Bilderna blev inte så bra, jag hann inte göra om inställningarna, men man får ta dem för vad de är. Men de visar i alla fall en liten modig batting som kastar sig ut i en blöt, kall och farlig värld. Även om mamma, pappa och syskonen sitter där och bara väntar.

Den här lille hoppade runt kring fågelbordet idag. Den var nästan helt orädd och flög inte fast jag kom nära. Förmodligen är den sjuk och försvinner snart in i någons mun.

Livet är hårt ibland. För både sparvar och folk.

Det är inte bara fåglar som ger sig på våra äpplen. Ibland är rådjuren där. Ser jag dem i tid brukar jag jaga bort dem. Vi försöker alltild jaga bort dem så fort vi ser dem. De går runt här i trädgårdarna jämt. Både sommar och vinter och det är väldigt tråkigt. I somras åt de upp mer än halva trädgården. Det är ett par stycken som liksom vant sig att bo i villaområdet i stället.

Vi har en annan marodör också. Och den gillar jag av någon anledning ändå. Det är haren. Den har funnits i vår trädgård sedan vi flyttade hit och nu på vintern sover den ofta här också. Den har tagit död på ett äppelträd för oss första vintern vi bodde här och den har käkat lite penséer och krokusar. Men för det mesta gör den bara lite skada i kanten. Till skillnad från rådjuren som skövlar totalt.

Nåja, här samsas i alla fall haren och koltrasten om varsitt äpple.

Ikväll när jag går hem från jobbet börjar min julledighet! Måste bara ta mig igenom hela arbetsdagen,

Fy fabian vad det är kallt! Jag köpte mig en ny kappa häromsistens. Det var faktiskt inte något jag hade tänkt att göra i år, men min gamla är helt enkelt inte tillräckligt varm. Och det tar mig en halvtimme att gå till jobbet och då vill jag vara varm. Så jag har letat efter en dunkappa. Inte så tjusiga, men jag inbillar mig att de ska vara varma. Och inte hittat en enda i någon av stans affärer. Till sist gjorde jag något lite riskabelt, jag beställde en på nätet. En från Danmark. Gissa om jag var nervös innan jag visste om den passade eller inte. Men den passade, och den var faktiskt dessutom riktigt snygg på. Mjuk och inte stel som dunkappor kan vara. Plus att den är varm! Än så länge har den i vart fall uppfyllt mina förväntningar och lite till.

Jag har hittat mig en ny sysselsättning också. Sitter och stickar. Jag hade nog ett uppdämt skaparbehov för nu kan jag inte sluta. Jag har stickat benvärmare, en löskrage och två par handledsvärmare. Och så har jag virkat ett par handledsvärmare också. Vet inte riktigt när jag ska använda allt, men det ger mig något att göra. Ska ta ett par foto i helgen. Funderar på att sticka ett par handledsvärmare till mamma i julklapp. De är ganska goa att ha på sig när man är lite frusen även inomhus.

Till sist en suddig bild av björktrasten. Nu har jag nämligen både en koltrast och en björktrast, så nu måste jag kasta ut två äpplen per dag. Björktrasten är lite kaxigare, vilket faktiskt syns på bilden, så den tar över om inte jag kastar ut två äpplen.

Till våren ska jag gå en fotokurs, kanske det blir bättre bilder sen.

Det här är en suddig bild på min koltrast.

Nu är jag inte alldeles säker på att han är medveten om att han är MIN koltrast, men så är det i alla fall. Varje morgon när jag stiger upp sitter han vid fågelbordet och väntar. Han vet nämligen att förr eller senare kommer jag att kasta ut ett äpple. Han blir lite rädd varje gång jag gör det, och han flyger undan, men han är alltid snart tillbaka och mumsar då i sig sitt äpple. Efter en stund brukar det komma ytterligare en koltrast som får ta över när den första är klar. 

Jag har en skata också. Förut hade jag två, men nu är det bara en, för honan dog i somras. Fast ibland kommer det ändå två. Jag vet inte om det är en av ungarna som hänger kvar, eller om han har hittat sig en ny fru. Jag hoppas lite på det senare. 

Dessvärre finns det också två rådjur. De räknar jag dock inte som mina. De tillhör hela kvarteret. Jag tycker INTE om dem. De käkar upp hela min trädgård. Förmodar att de käkar upp grannarnas också. Mitt i stan! Och de är här nästan varje dag. Snart blir det två meter staket runt trädgården. Alternativet är att sluta ha rabatter och rosor och bara köra gräsmatta. Vi får se hur det slutar.

Men just nu matar jag i alla fall min koltrast.

Jag gillar att mata fåglarna under vintern. Dels känner jag mig lite duktigt så klart. Hjälpa fåglarna etc. Men det som jag faktiskt gillar mest är att titta på dem och kolla in vad det är för olika sorter som kommer och hälsar på. Ofta så kommer dock kajorna och förstör. Jag missunnar väl inte kajorna att få lite mat. Om det inte hade varit som så att när kajorna kommer så kör de bort småfåglarna. Och så drar de dit hela släkten och plötsligt har man massor av kajor i trädgården. Och DET gillar jag inte. Förra vinter köpte jag in en matare med en liten bur på. Den var suveränt bra.

 I och med att vintern blev så himla lång och kall ökade jag dock på med vanliga matare också. Så småningom köpte jag även en burmatare för jordnötter. Som syns i förra inlägget här.

Idag fick jag en jättelåda från Vivara. I den låg det två ytterligare matare som jag har beställt.

 

 Så i vinter ska jag nog bara köra med matare med burar på. Nu får jag åka ett varv till Granngården också för att fylla på matförrådet. Det börjar bli kallt nu så det börjar bli dags att mata. Och jag kan börja titta igen.

Kom ihåg småfåglarna när det blir kallt! Dubbel nytta, mat till dem, nöje för dig. 

Häromdagen när jag tittade ut genom fönstret såg jag en stor grön hackspett som grävde i gräsmattan. Hämtade kameran för att kunna minnas hur den såg ut. Så här såg den ut.

Den satt där på gräsmattan riktigt länge. Och grävde och grävde. Jag tyckte det var lite konstigt att se en hackspett gräva i marken. Borde den inte hacka i ett träd eller så?

Men jag letade lite. Och kom fram till att det här var en gröngöling och den gillar vist att käka myror. Tydligen skall det inte alls vara ovanligt att se dem gräva i marken på vintrarna. Efter myror. Det är tydligen kalas att hitta en myrstack under marken. När de vintervilar. Och vräka i sig. Med tanke på alla myror i vår trädgård så är den välkommen tillbaka.

Ät så mycket myror du vill! Det gör ingenting om du krafsar lite i gräsmattan samtidigt.

Jag har tänkt mig att jag skall mata fåglarna i vinter. Och läst att om man vill att de skall komma så skall man hänga ut maten relativt tidigt och inte vara ledsen om det tar ett tag innan de kommer. Igår var jag därför utrustad med nyhandlad fågelmat från Granngården och med ett antal foderautomater jag inhandlade jättebilligt i somras. Fyllde dessa automter och hängde ut dem i trädgården. Förväntade mig inte något direkt resultat utan förväntade mig att nu dröjer det några dagar innan det här godiset upptäcks. Det tog ungefär fem minuter. Om ens det. Jag hängde upp en automat, gick ner i källaren och fyllde på nästa för att hänga ut den och då var där redan fåglar på den första.

Och sedan har det bara fortsatt - det bara vimlar av fåglar! Har redan upptäck pilfink, grönfink, talgoxe, blåmes, nötväcka och...Skator! Bara två skator,förmodligen de som har bo uppe i ett av träden här, men de kan käka. Jag förväntade mig att de skulle komma, ville se hur de agerade, om de kunde komma åt maten. Och det kan de. Än så länge tar de inte över - de får anstränga sig för att komma åt. Och de är verkligen akrobater. Den ena klarar av att sitta på en av automaterna en liten stund under tiden som den flaxar med vingarna.

Den andra tar hopp och lyckas i vissa hopp pricka hålet med frön och få med sig några.

Faktum är att de är ganska kul att titta på. Men det går åt väldigt mycket frön. Jag får nog ransonera ner det till endast en automat med frön. Jag har inte råd att fylla på i den hastighet som de äter. Jag skulle ju bara liksom förbereda min trädgård så att den blir poppis när det blir vinter på riktigt! Men det behövdes inte. Jag visste i och för sig att vi bor i ett ganska fågelrikt område. Men i alla fall!

Förutom de ovanstående fåglarha har vi lämnat de sista äpplena till kol- och björtrastarna. Här syns tydligt hur det har ätits även av de gotterna.

Vi har en rolig nötväcka i trädgården också. Den får emellanåt för sig att den äger alla fågelautomaterna. Vid de tillfällena skall samtliga automater vaktas och han attackerar alla som försöker äta. Eftersom automaterna hänger ganska långt ifrån varandra blir det väldigt stressigt för honom. Flyger från automat till automat och attackerar. Och hinner inte äta. Efter en stund brukar han glömma äganderätten. Dock kommer den tillbaka med jämna mellanrum. Orkar jag upprätthålla det här så kommer det nog att ge många roliga stunder. Får se hur länge mina väldigt billiga fröautomater står emot skatornas attacker. Jag tror att jag innan det här är klart får köpa något lite mera stabilt. Det ÄR skillnad i vikt på en skata och en talgoxe.

Just nu väntar jag emellertid på kajorna. Det är kajorna jag är mest orolig för. Jag gillar inte kajor, de kommer alltid så många på en gång och skrämmer bort allting annat levande.

Och lite senare kom det en hackspett!