Livet

För dryga två veckor sedan såg jag fram emot min långa ledighet över jul- och nyår. Då skulle jag hinna så mycket. Jag hade nog tänkt mig att mina dörrar i källaren skulle vara i princip klara. Åtminstone klara för målning. Och att vårt nya golv skulle vara lagt. Jag räknade väl med att jag förmodligen skulle vara ganska trött efter en jobbig höst, och att det kanske blev så att jag inte skulle hinna riktigt så mycket som jag planerat. Vad jag inte räknade med var att både maken och jag skulle drabbas av maginfluensa, en ganska seg sådan. Jag räknade inte heller med att drabbas av ryggskott. Min ledghet har i princip gått ut på att vara sjuk. Utom de allra första dagarna. Dörrarna i källaren har jag inte rört. Det enda jag gjort med dem är att jag ställt en låda på en av dem. Golvet har kommit en bit på väg. Maken slapp ju ryggskott och hans pappa var här och hjälpte honom några dagar. Så där är i alla fall halva lagt. Vi upptäckte att där var stora springor ner mot källaren i det som är tak. Något som säkert varit en bov när det gäller att kyla ner golvet. Nu är springonra täckta med tidningar som någon kan hitta i framtiden. Tidningar är ett bra material till mycket.

Jag har också börjat bli lite trädgårdsintresserad igen. Förra året var det intresset på absoluta nollpunkten. Det nyväckta intresset märkte jag dock på Coop häromdagen. Då jag inte kunde låta bli att sondera fröhyllan de ställt fram och även köpa några fröer. När jag sedan kom hem var jag tvungen att beställa några flera på nätet. Jag har en rabatt som jag har ettåriga växter i och jag beställde därför de sorterna nu. Och det räckte inte där, jag var tvungen att gå in på Rockdala och beställa några fuchsiasticklingar och faktiskt också ett par pelargoner. Jag är mycket skeptisk till attt mina fuchsior överlevt nedgrävda under en lövhög i min drivbänk. Vintern har varit mild och väldigt blöt och jag skulle nog tro att fukten har förstört dem där nere. Det är i så fall ledsamt, men inte någon katastrof. Det finns som sagt de som lever på att sälja blommor och ibland är det nästan trist att ha så många att det inte finns plats att köpa flera. Vi får hoppas att jag behåller mitt nyväckta intresse även fortsättningsvis för trädgården behöver det. Jag har lite planer också. tänkte gräva upp en rabatt och göra om till gräsmatta. Den ligger så konstigt till den rabatten, längst ner mot häcken och är mest i vägen. Den är så bred också och därmed svår att rensa eftersom där är en häck på baksidan och rabatten är väldigt sluttande. Där är däremot några växter i den som jag vill behålla så de ska grävas upp och flyttas först. Och så skulle jag vilja skärma av en del av trädgården med ett högt staket där jag kunde odla lite sådant som jag inte vill att rådjuren ska komma åt.

Vi får väl se vad jag kan tänkas hinna med för oavsett intresse så har vi mycket kvar att fixa med fönster och panel. Jag har dock givit mig själv ett löfte att försöka bli lite disciplinerad och gå ner i källaren någon timme på kvällen lite då och då och fixa på dörrarna. Jag har haft en tanke att när dörrarna är klara så skulle jag börja förbereda foder mm inför sommarens strapatser. Jag har mätt upp och skrivit ner vilka mått som kommer att behövas. Vi har också upptäckt ett konstigt läckage på framsidan. Vi får in vatten i väggen ovanför dörren och det rinner sedan in via dörrkarmen. Vi har sett lite av det här förut, men med den regniga och blåsiga vinter som varit har vi sett det betydligt mera. Det krävs att vinden ligger på och det har den gjort flera gånger i vinter. Konstigt är det för vi har ett tak över dörren så man tycker att det skulle stoppa upp vatten, men det gör det alltså inte. Den väggen måste gås igenom ordentligt i sommar så att vi kan räkna ut var vattnet kommer in. Vi har även diskuterat lite att ta bort taket över dörren. Det har inte funnits där från början och det stämmer inte i formen med takkupan. Men vi får se. Valet vi har är att antingen ta bort det och ersätta det med någon form av dropplist eller annat eller att måla plåttaket svart. Ytterligare en fundering som ska ältas lite innan resultatet är klart.

Mycket tankar hinner snurra i huvudet när man inte kan göra så mycket annat än att fundera pga ryggskott. Tacksamt nog är ryggskottet i princip borta nu. Det är väl en himla tur. Eftersom jag ska börja jobba igen!

Varenda jul i hela mitt liv har mamma funnits där. Och mamma har gjort brunkål och köttbullar och sillsallad. De år det har gått har vi gjort det tillsammans. De senaste åren har det väl varit jag som gjort det mesta, men mamma har varit med. Även förra julen hämtade vi hem henne för att vara med när det skulle göras brunkål och köttbullar.

Och varför göra annorlunda än jag alltid gjort? Så idag har jag och mamma gjort brunkål och förberett sillsalladen. Eller ja, egentligen var det ju bara jag. Men jag tände ett ljus i den ljusstake jag fick från begravningsbyrån så det kändes som att hon var med. Jag laddade ner en app på Ipaden och spelade julsånger när jag höll på. Jag dansade lite på köksgolvet när det kom lite svängigare låtar och tänkte på hur mamma skulle ha skrattat åt det. Inte den mamma som fanns de sista åren, men den mamma som var mamma på riktigt. Hon hade tyckt det var roligt och hade skrattat glatt. Jag tog mig också en öl i en av mammas ölmuggar. Det hade inte mamma haft något emot det heller.

Kanske kom det någon liten tår också. Men en bra sådan.

God Jul Mamma.

(och jädrar vilken god brunkål det blev)

Det blir inte så ofta uppdaterat här. Beror mycket på årstiden. Vintern är inte min årstid och min litterära ådra blir mindre än vanligt.

I går var vi iväg och hjälpte en kollega at rensa hängrännorna på hennes hus.

Det var maken som gjorde det mesta jobbet ska jag väl ärligen säga. Jag bar lite och höll ordning på slangen, i övrigt gick jag runt med kameran, som här. Vi hade tur med vädret, det var bra väder tills vi var klara, sedan regnade det lite och satte igång att blåsa Inte så at det var någon storm eller så, men tillräckligt för att hellre gå in.

Hon har så fina skorstenar på sitt hus. Två stycken har hon på taket och de är likadana.

Visst är den fin!

Och så älskar jag kontakterna som finns kvar på hennes toaletter.

Härlig - eller hur? En riktigt liten tidsbild. Hur det än är, så kan man sätta in gamla kontakter och försöka göra som det såg ut, men det är allt något särskilt med det som finns där från början. Det som inte är en efterkonstruktion. Tyvärr är det ju ofta borta. Men kul när det finns lite skärvor här och var. Blir alltid lite glad när jag går på toan där och får syn på kontakten.

Idag har vi börjat plocka ner byggnadsställningen. Måste få ner den för att känna sig lite fri.

Jag har också gjort rent mina fågelmatare och satt ut mat till fåglarna. Vi får väl se om de hittar hit. Jag har haft jordnötter ute hela året, men varit lite slö på sistone så det kan hända att mina fågelkompisar stuckit. Men, men här finns många fåglar så vi får väl oppas att det hittar hit några. Jag gillar att mata fåglar.

Och nu är helgen slut!

På den här bilden sitter mamma och sex av hennes syskon. Ytterligare en syster kompletterade familjen något år efter bilden. Mamma sitter i mitten. Åtta syskon var de. I veckan kom ett brev från Finland. Kirsti, den yngsta, hon som inte är med på bilden har också gått bort, hon hade lungcancer. Hon begravs imorgon i kyrkan på sin ö. Hon var sist och nu är alla borta. Det tänkte ingen på när den här bilden togs. Att två skulle gå bort i kriget, att en skulle bli så förstörd av kriget att han tog sitt eget liv, en skulle bli sjöman, en skulle bli bondhustru, en skulle bli hushållerska faktiskt ända in i modern tid, mamma blev piga och flyttade sedan till Sverige efter kriget. En levde ett ganska normalt liv. Och i allas liv hände det mycket, både tråkiga saker och roliga saker. Gemensamt hade de att de skulle få ganska hårda liv. Vilken tur att man inte vet vad som ska hända en framåt i livet.

Och nu är alla borta.

Hoppas att ni har roligt tillsammans där på andra sidan, jag vet att ni kan prata!