Gandalf

När man bor i ett hus där man renoverar så lär man sig att uppskatta saker och ting som vanligtvis räknas som självklara. När vi tex gjorde om köket så hade jag räknat med att det skulle vara jobbigt att vara utan kök. Det var det, men det var som sagt väntat. Vad jag inte hade funderat på var att det dessutom kunde bli så att man blir utan golv! Att man får kliva på reglar för att bära disken till toa. Eller för att ta sig själv till toan. Så när golvplankorna var på plats så lärde jag mig att uppskatta att ha golv. Hur ofta funderar någon på det annars? 

Det som jag saknat nu är också en självklarhet egentligen. En vägg! En isolerad vägg. Mitt i smällkalla vintern. Det har jag saknat. Nu är helgen över och OK, jag har inte en vägg här. Men, vi har en vägg med elen omdragen och med isolering överallt. Igenplastad just nu, men håller värmen! Tänka sig så det kan bli. Nu när vi ändå drog om elen så ska vi ha ett lamputtag över fönsterna. Då blir det enkelt att ha en fönsterlampa. Vi har också dragit så att det är möjligt att ha en strömbrytare bredvid fönsterfodret. Vi får se om vi väljer att använda den möjligheten, men idén är kul! Lite nya uttag blir det också. Uttag får man aldrig för mycket av. Plus att vi har fixat så att det går att ha ett element även under fönstret mot framsidan. Där har inte varit något element och fanns inte heller möjlighet att ha något. Nu finns där uttag för det. Och det elementet behövs helt klart. Det har märkts när man suttit vid matbordet och det varit kallt ute. Inget som motar kallraset från fönstret.

Så jag känner mig ganska nöjd. Äntligen är det lönt att ha värmen påslagen. Den smiter inte ut genom panelen på väggen.

Saker som jag annars ägnat mig åt är att lära hunden dumheter. Jag gillar inte massor av kajor och duvor vid fågelmaten. Så jag har lärt Gandalf att när jag säger "Spring och ta dem" så springer han bort till fågelmaten och skrämmer bort dem. Duktig hund. Här kollar han om jag inte ska be honom skrämma några kajor snart.

Koltrasten struntar dock i honom för det mesta och kommer tillbaka så fort han vänder ryggen till.

Att vår hund älskar att var ute märkte vi också i Stockholm förra helgen. Han ägnade en stor del av tiden vi var hemma i lägenheten till att vara ute på balkongen och kolla folklivet.

Satt där ute i kylan för sig själv och bara kollade. Skällde lite på folk ibland också, när de inte skötte sig ordentligt!

Det blir någon golvbild i alla fall. Vi rensade nämligen golvet från masonit och papp, gjorde rent det och täckte det sedan igen. Då passade jag på att ta några bilder på vårt nya golv. 

Gandalf är också väldigt lycklig över att ha fått tillbaka sitt golv. 

Det har märkts väldigt tydligt. Han vill ligga på det hela tiden. Nu har vi täckt golvet med papp och masonit igen och dessutom lagt på Gandalfs favoritmatta. Nu är han väldigt nöjd!

Vi är också ganska nöjda faktiskt!

Idag har vi vinter här. Igår kom det ca 10 cm snö och då det faktiskt är lite minusgrader så ligger snön kvar. Gandalf verkar tycka att det är roligt, även om han inte verkar galen i det. Han och jag var ute och kastade lite snöboll i trädgården.

'

Fast jag blir inte speciellt glad av den här snön. Det innebär att isen som ligger där under inte syns. Igår lyckades jag flyga omkull på vägen, skrapade upp knä och ben mot väggruset. Så jag är inte så tjusig på vänsterbenet just nu. Maken åkte omkull två gånger när han var ute och gick med hunden i går kväll.

Helst skulle jag hålla mig inne tills det blir vår. Jag vill inte ha snö och jag vill framförallt inte ha halka! Jag ramlar jämt. Vet inte om det beror på att jag har dåligt balanssinne eller om jag bara går som en klant. Bara att vänta. Och hoppas att det inte plötsligt kommer en sen lång vinter.

Idag ska jag i alla fall plantera lite fröer. Och förhoppningsvis montera ihop min planteringspyramid som kom hem igår.

Och ja! Golvet är klart!! 

Inte mycket att visa upp dock eftersom vi har täckt hela golvet med papper och dessutom ska lägga på masonitskivor. Golvet får vara täckt nu tills väggar och annat är klart. Det är nämligen obehandlat och behandlingen får helt enkelt vänta. TIll höger ser man att vi rivit upp ytterligare en del av en vägg. Det här är en dörröppning som satts igen till hälften. På båda sidor har man en gång satt igen hålet med pärlspont. Vi har aldrig tyckt att den där pärlsponten aldrig riktigt passat in i vardagsrummet och nu när vi ändå är i gång att demolera så demolerade vi den också. Det får bli någon slags skiva där istället så småningom.

En sak till som kan bockas av!

2012. Och regnet vräker ner därute.

Imorse när jag gick upp mindes jag hur jag firade sekelskiftet. Då var jag i Göteborg. Det är 12 år sedan. Fast det känns som om det bara gått ett par år. Ibland går tiden så fort att jag nästan blir rädd. Rätt vad det är kommer tiden att ha tagit slut. Och jag kommer inte att ha fattat vad det var som hände. Tjohej- där var det. Livet.

Ett år försvinner fort. För att inte tala om tio år. Det är nästan som att tio år går fortare än ett. Hur det nu går till? Det är väl det där med perspektiv. Som jag läste någonstans: ”Timmar och sekunder går långsamt men månader och år gårt fort.” Och visst är det sant. Alla har vi väl upplevt hur långsamt tiden kan gå när man väntar på något som ska hända om fem minuter (OK, om inte de där fem minuterna ägnas åt att springa till tåget, för då går de fort.) och hur nära det känns, det som hände för flera år sedan.

Vad djup jag blev, jag som egentligen tänkte berätta om Gandalf. Som tog sig igen sin första nyårsafton utan minsta rädsla för smällare. Han sov sig igenom de flesta. Vid tolvsnåret spelade vi spel och han brydde sig inte om raketerna ett dugg. Härligt! Vi får hoppas att det fortsätter på det viset. Det är så trist med hundar som skakar sig igenom nyårsafton. Jag har levt med sådana. En som gömde sig under ett bord och bara skakade. En som alltid tog sig in på toaletten och låg där hela nyårsafton. Och Gandalf brydde sig inte ens. Någon enstaka skällde han på lite grand, men sedan var det som ingenting.

Eftersom folk låter sina barn hålla på med smällare på egen hand har vi råkat på några stycken redan när vi varit ute och gått, men Gandalf har inte blivit rädd. Det är dock konstigt hur det kan vara roligt att försöka skrämmas med smällare. De som har dem märker att djur, eller människor för den delen, är rädda och då blir det extra roligt att försöka smälla av något så nära som möjligt. Ett otäckt drag hos våra barn som visar vilka urdjur vi egentligen är där inne.

Fast just nu bryr sig inte Gandalf om sånt. Han är definitivt ett urdjur. Som vill ha sin boll!

Maken och jag hade mycket planer för vår ledighet. Vad har hänt? Inte så mycket måste jag tyvärr säga. Ibland har man inte så mycket att säga till om. Först fick maken magsjuka. Sedan fick jag magsjuka. Ingen av oss är på topp ännu. Och idag när jag gick upp och gick in i badrummet gjorde jag något dumt, böjde mig för snabbt eller vände mig för snävt eller något. Plötsligt fick jag i alla fall ont i ryggen. Riktigt ont. Troligen ryggskott. Känner mig ganska handikappad!! Just idag gör jag inte något. Mer än hålla koll på hunden. Vill se hur han reagerar på smällarna. Vi ska försöka avleda honom om han verkar bli rädd. 

Trots ryggvärk så tog vi oss ut på en promenad på morgonen. Det var så fint väder. Jag fick gå långsamt och försiktigt, men det gick bra. Det är bra att gå när man har ryggskott. Och vi konstaterade att Gandalf blivit så stor och fin!

Visst är han vacker.

Han blir bara ståtligare och ståtligare den här jycken. Numera alldeles strax åtta månader gammal.

Och har då vardagsrummet fått nytt golv? Nope. Sjukdom har alltså stoppat upp oss. Dock har demoleringsarbetet börjat så smått.

Det är till och med lite längre kommet än på bilden.

Vi har fortfarande förhoppningen att få golvet bytt innan vi ska börja jobba igen. Det gäller att ha ambitioner!

Gott Nytt År i alla fall från en ryggskotts- och magsjukedrabbad Asta på vift.

Vilken varm november vi har i år. Idag har jag plockat två tomater från tomatplantan som står på framsidan av huset. Lite sönderfryst, men tomaterna mognar fortfarande. Goda var de också, om än kalla. Och efter tomaterna plockade jag mig två smultron från de fortfarande blommande smultronplantorna.

Nu i helgen är det dock lite kallare än det varit tidigare. Igår var vi på en heldagskurs i spårning med Gandalf. Jag hade klätt mig som jag skulle gjort tidigare helger, men igår var det kallt och jag småfrös hela dagen. Men kursen var rolig. VI fick lära oss att blodspåra. Vi fick lägga spår med blod i och så i slutet la vi en rådjursfot. Gandalf var riktigt duktig och väldigt förtjust i rådjursfoten. Kursledaren tyckte han var målmedveten och gjorde helt rätt. Duktig pojke således! Han tycker det är väldigt, väldigt roligt så vi får nog försöka fortsätta med spårning. Något som handlar om att en hund får göra precis det som en hund ska.

Annars är vi ganska nöjda med den här långa varma hösten. För varje dag det fortsätter så här så sparar vi pengar. Elräkningarna förra vintern var inte att leka med. Som det är nu har vi inte alltid värmen igång ens, förutom i badrummen. Under veckorna har det oftast räckt med att köra en omgång i kakelugnen på kvällen. Och detta är första helgen som vi haft värmen igång hela helgen. När vi börjar jobba nu igen så kan det nog hända att värmen åker av igen. Inte göra av med mer el än nödvändigt.

Och vädret har också varit bra, den ljusa delen av dygnet har faktiskt de flesta dagar varit ljus och inte helt igenmulen. Inte har det regnat mycket heller än så länge i november.

För min del en alldeles utmärkt höst. Och för min del får det gärna fortsätta så här.

Jaha, nu är helgen och den lilla extraledigheten i princip slut. Vi har dock hunnit med en del de här dagarna. Vi ihar målat  i princip helt färdigt! Det är dropplisterna som är kvar. Vi målade dem en andra gång igår och det var helt enkelt inte torrt ännu så de gick inte att måla idag. Men de är grundmålade och målade en gång med färg så det skulle till och med gå att vänta med att måla dem till våren. I övrigt är det klart!! Nu ska stuprören upp och sen ska byggnadsställningen ner och jag längtar verkligen. Jag vill se hur väggen och fönsterna verkligen ser ut och det går inte när ställningen står där.

Jag längtar efer att få se sidan helt bar. Med nya fina stuprör och så de nya fönsterna med foder och allt!! Längtar. Och snart är vi där. Kanske byggnadsställningen åker ner nästa helg?

Sedan är det dags att börja fundera på insidan där i princip alla nya fönster ser ut så här.

Plast är ju visserligen tätt, men det är inte speciellt dekorativt tycker jag. Vinterns arbete blir att fixa till vardagsrummet och sovrummet. I sovrummet handlar det i första hand om att få dit smygar och fönsterbrädor, väggar och annat får kanske vänta tills vi är klara att fixa hela rummet. Däremot vardagsrummet. Där vi alltså funderar på att sätta tillbaka den vägg som någon en gång tagit ner.

Vad tycker ni förresten om vår slagna hjälte. Sex månader gammal nu och busar för fullt. Men ibland blir man trött och då kan det hända att man somnar med leksaken i munnen.

Precis som vi så tycker Gandalf om att vara i skogen.

Han tycker om att jobba också. På valpkursen fick vi göra några enkla spår och Gandalf verkar tycka att det är superkul. Så även vi. Därför har vi lagt några enkla spår i skogen och Gandalf är superduktig på dem. Han har verkligen näsa för det. Sedan tror jag att han, liksom vi, trivs med att bara gå runt lite i skogen. Dofta på allt möjligt och kanske dra runt lite på en pinne. I skogen kan han springa lös och göra som han vill, också väldans roligt. Det är på något sätt tillfredsställande att titta på en hund som springer runt och ser lycklig ut.

Och när man är i skogen på hösten så kan man inte låta bli svamparna. Nu några gånger har det blivit svamp i hundbajspåsar. Igår tog vi med oss en korg. Problemet är att stoppa sig själv. Vi vill inte ha mer än att det ska räcka till dagens middag, men det är så svårt att låta bli. När de bara står där i mängder. Det är liksom skygglappar på. 

Men visst är de tjusiga! Några gula kantareller och så trattkantareller. Mums filibabba.

Slutligen. Har ni sett vilken stor hund vi börjar få. Och att pälsen är på G. 

Och ändå är det fortfarande en liten valp. Som inte ens har tappat mjölktänderna ännu.

Igår var det söndag. Jag var grymt trött, vet inte varför. Vi hade valpkurs mitt på dagen och därefter lekte Gandalf sig trött med en en annan collievalp. Två månader äldre än honom, och det märktes. Mycket snabbare och mycket smidigare även om hon inte var så mycket större.

Efter det skulle jag fixa våra köksfönster. Jag har hållit på med dem nu ett tag. Skrapat och gjort rent, putsat och borstat, oljat, målat framsidor och baksidor. Hela tiden har de flyttats runt i verkstaden. Igår skulle jag göra rent rutorna och montera ihop fönsterna. Vad gör jag? Välter ett av dem så att rutan går sönder. Och inte ett av dem som jag lätt hade kunnat ta bort kittet ifrån och så sätta dit en ny ruta. Utan ett av dem där bågen måste plockas isär för att man ska få dit ett nytt fönster. Det kan vi inte göra själva! Nu får vi börja jaga någon som kan fixa fönstret till oss. Och SÅ många gånger som jag flyttat runt de här fönsterna! Så välter jag ett när jag precis är klar!!

Klantarsle.

Länge sedan jag skrev något nu känns det som. Men inget speciellt har  hänt. Jag har bara inte haft lust. Börjat jobba efter semestern och har inte vant mig ännu. Är trött.

Gandalf har fått börja på dagis. Och ja, man har till och med inskolning. Han verkar trivas och lär sig helt klart att umgås med andra hundar vilket vi tycker är bra. Det är mycket en liten hund ska lära sig på kort tid. 

Och han växer värre än kirskål! Idag är han fyra månader. Och har blivit drygt tre gånger så tung som när han flyttade hit. Och benen har blivit långa och tassarna stora. Han är skranglig och raggig eftersom den riktiga pälsen börjar komma istället för valppälsen. Men han är fortfarande en söting.